Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Premiepensionssystemets avgifter

I debatten om premiepension kritiseras systemet ofta för sina höga avgifter. Fondbolagens förening menar däremot att man kan se det tvärtom. I skriften Fakta och myter om premiepension skriver de att fonder kanske är mer prisvärda i premiepensionssystemet än någon annanstans. Rabatten på fondavgiften uppgår i genomsnitt till mer än halva avgiften, vilket få känner till.

Hur vet man då som sparare vilken avgift man betalar? Så här ligger det till.

Inom premiepensionssystemet tar pensionsmyndigheten ut en administrationsavgift för att hantera fonderna och fondbolagen tar ut en förvaltningsavgift. Spararna betalar inget för att byta fonder och kan byta hur ofta de vill.

Pensionsmyndighetens administrationsavgift
Pensionsmyndigheten administrerar premiepensionen. Kostnaderna för administrationen täcks av en avgift som dras från pensionsspararnas konton varje år. För närvarande är avgiften 0,12 procent av behållningen på premiepensionskontot, upp till ett tak på 110 kronor per år.

Fondbolagens avgifter
Fondbolagen tar årligen ut en fondavgift, eller förvaltningsavgift som den även kallas, för att ta hand om och administrera fonden.

Inom premiepensionssystemet har Pensionsmyndigheten avtal med fondbolagen om rabatt på fondavgifterna. Fondavgiften anges alltid efter att rabatten är avdragen.  Den genomsnittliga fondavgiften i premiepensionssystemet efter rabatt var 0,32 procent under 2010.

Förvaltningsavgiften är den enkla delen. Tyvärr är det lite krångligare att få en korrekt bild av det totala avgiftsuttaget i fonden. Fondavgiften (förvaltningsavgiften) återger sällan samtliga kostnader i fonden.  I fonder som investerar i andra fonder (fond-i-fonder) kan till exempel fondavgiften ibland vara några tiondels procent av de totala avgifterna man betalar.

På grund av detta går regelverket allt mer ifrån fond- eller förvaltningsavgift till att använda det mer heltäckande kostnadsmåttet årlig avgift, vilken innefattar samtliga avgifter utom fondens kostnader för köp och försäljning av värdepapper (courtage) samt prestationsbaserade avgifter.

Ett annat mått som bara används i Sverige är nyckeltalet TKA, totalkostnadsandel. Måttet redovisar alla kostnader i en fond under ett år, i procent av den genomsnittliga fondförmögenheten. TKA inkluderar kostnader som förvaltningsavgift, administrativa avgifter, skatt och transaktionskostnader (courtage). Pensionsmyndighetens rabatt på fondavgiften ingår inte i TKA.

TER, Total Expense Ratio är ett internationellt mått för de totala avgifterna i en fond. TER uttrycks i procentenhet av den genomsnittliga fondförmögenheten. De kostnader som fonden haft för att köpa och sälja värdepapper (courtage) ingår dock inte. En fördel med att titta på nyckeltalet TER är att jämförelsen mellan svenska och utländska fonder blir mer rättvis.

För ett år sedan lanserade Morningstar kostnadsmåttet Normanbeloppet, vilket visar den totala kostnaden för att spara 1 000 kronor i månaden i tio år. Initiativet är en prognos som konkretiserar den totala kostnaden i syfte att underlätta för spararna att göra bättre fondval.

Hos vissa fondförvaltare förekommer så kallade prestationsbaserad avgift eller rörlig avgift, vilken inte ingår i någon av de ovan nämnda kostnadsmåtten. Grundtanken att ta betalt om man gör ett bra jobb är det inget fel på. Problemet är att fonderna har både en fast årlig förvaltningsavgift och en prestationsbaserad avgift. Den rörliga delen gör att den totala avgiften är svår att förutse och kan innebära att stora delar av den totala avkastningen går till förvaltaren i form av avgifter.

Modellen för den prestationsbaserade delen kan vara komplicerad och det gäller som sparare att vara uppmärksam på vilket index som fonden jämför sig med. Vissa index är lättare att ”slå”, vilket medför att den prestationsbaserade avgiften blir högre.

Slutligen tillkommer de avgifter som tas ut vid sidan av systemet och som därför heller inte syns i några kostnadsmått, men som ändå kan bli stora summor när det rör sig om pensionssparande. Framför allt rör det sig om rådgivningsföretag som tar ut en ”medlemsavgift” för sina tjänster, som i flera fall inte ens rör sig om rådgivning i och med att företaget bara placerar pengarna i den egna fonden. Även dessa avgifter ska adderas till den årliga avgiften för att kostnadsbilden ska bli korrekt.

För den prismedvetne spararen som vill vara aktiv är det en bra början är att sluta betala alla onödiga ”medlemsavgifter” utan värde och att sedan jämföra den totala årliga avgiften. Så länge det inte finns prestationsbaserade avgifter. Räcker engagemanget däremot inte till för att sätta sig in i, välja och bevaka fonderna finns AP7.

Louise Svensson