Hoppa till innehållet
ap7 logo Till AP7.se

Fotot: Youtube, Nasa

Maria Schultz

Rymdbaserad solenergi – en verklighet om 10 år?

USA, Storbritannien och Kina är tre länder av flera som utforskar potentialen för en outnyttjad källa till ren energi.

Det finns en gigantisk fördel med solen i rymden. Den går aldrig ner. Som de flesta vet försöker forskare över hela världen att hitta ett sätt att konservera solens energi till en alltmer energislukande jord. Och kanske är några forskare redan något på spåren?

John Mankins som är fysiker på NASA har i en intervju med Financial Times sagt att rymdbaserad teknologi är möjlig inom 10 år.

Allra först med idén om om att fånga energi från en stjärna var Isac Asimov. I hans novell ”Reason” som kom ut för cirka 80 år sedan beskrev han just hur energin fångades och omvandlades till mikrovågor som strålades ner till jorden. Även Uppfinnaren Nikola Tesla närde en dröm om trådlös kraftöverföring.

Idag ser tekniken lite annorlunda ut men den bygger på samma princip: mikrovågsöverföring av energi.

Själva idén om en solenergisatellit kommer från den amerikanske rymdpionjären Peter Glaser. Han ritade ett nytt sätt att samla energi från solljus med hjälp av solceller och stråla ner en energisk muskel av mikrovågor till mottagande antenner (”rektenner”) på jorden. Dessa mikrovågor kunde sedan omvandlas till elektrisk energi och levereras till elnätet.

Både Storbritannien och USA har kommit fram till att den futuristiska tekniken är värd att utforska. I synnerhet när många länder letar efter lösningar mot nettonoll.

En rapport för den brittiska regeringen beskrev rymdbaserad solenergi (SBSP, ibland förkortad till SSP) som ren, riklig och tekniskt genomförbar år 2040.

Kina siktar på att bygga den första solenergistationen i rymden år 2035, med en markbas under uppbyggnad i den sydvästra staden Chongqing.

Nu köper den amerikanska militären in på idén. Arachne, ett projekt på 100 miljoner dollar planerat att lanseras 2025, är ett försök att leverera SSP till avlägsna militärbaser.

Det kommer att krävas starkt ledarskap och en välfungerande energipolitik. En som är väl införstådd med det är är James Michael Snead, ordförande för Spacefaring Institute. Som också kallar den rymdbaserade solenergin för astroelekricitet.

Snead föreställer sig en värld år 2100 där cirka 20 procent av elkraften kommer från markbunden kärnkraft och förnybar energi, medan 80 procent kommer från astroelektricitet.

– Precis som den militära, ekonomiska och diplomatiska kontrollen av Mellanösterns olja väsentligt har påverkat världshändelserna under de senaste 80 åren, kommer kontrollen av rymdens solkraftsplattformar att dominera yttre rymden under detta århundrade, sa Snead till Space.com.

Tidigare har man sett flera svårigheter i hur man ka bygga upp megasatelliter med flera tusen solpaneler, men även det har förändrats.

– En annan förändring nyligen är megakonstellationernas gryning, säger John Mankins.

Det räcker att titta på SpaceX:s Starlink som i detta nu vevar ut 30 ton satelliter i månaden. Man är på god väg att tillverka 40 000 satelliter och skjuta upp alla inom 5 år.

– Vägen till lågkostnadshårdvara har bevisats. Det är modulärt och massproducerat. Hindren för billigare lansering och sänkta hårdvarukostnader har övervunnits, hävdar Mankins.

Det återstår alltså att se vad som händer i framtiden och vilket/vilka länder som hinner först i utvecklingen av rymdbaserad solenergi. Men just nu är vi ett steg närmare.