Varför fattas det inte större investeringsbeslut för att underhålla och utveckla Sveriges VA-infrastruktur? Det var en av frågorna på seminariet ”Vatten som investering” som hölls av Swesif och Sjunde AP-fonden den 9 oktober.
Tre inbjudna talare avhandlade tre aspekter kring vatten. Tytti Kaasinen på Sustainalytics beskrev påverkan på bolag i vattenfrågor. Noel O’Halloran på den irländske fondförvaltaren KBI Global Investors beskrev möjligheterna att investera i ”blå”-aktier.
Seminariets tredje och sista punkt var en diskussion med Pär Dalheim, vd för branschorganisationen Svenskt Vatten. Diskussionen rörde de stora behoven av investeringar i de svenska vatten- och avloppsnäten och utmaningarna inom området.
En stor del av den infrastruktur vi idag lever med kom till under 50- och 60-talen drivet bland annat av de stora bostadsprogrammen och nya regleringar. Infrastrukturen är idag föråldrad och kommunerna som har ansvaret för förvaltningen klarar ej av att utveckla och investera i den. Samtidigt växer befolkningen och nya regleringar är att vänta, såväl nationella som internationella.
Att säkerställa den kvalitet på vatten vi har idag över tid är en verklig samhällsfråga att ta på allvar. Idag använder vi vatten med livsmedelskvalitet till allt, konstaterade Pär Dalheim och frågade retoriskt vem i församlingen som skulle komma på tanken att tvätta sin bil med fläskfilé.
”Vi har ledningar som kan gå fem varv runt jorden och att bygga mer för att producera vatten av samma kvalitet är inte görbart. Vi behöver andra typer av lösningar. Vilka ska ha vilket vatten? Vilken typ av vatten ska lantbruket använda till bevattning? Vilket ska användas till att tvätta bilar och vilket ska vi dricka? Kraven är olika och även lösningarna.”
Varför har vi det inte så och varför görs inte mer för att vara effektiv i vattenanvändningen?
”Det har inte varit angeläget att bygga infrastruktur och tekniska lösningar för att hantera problem som inte finns. Idag investeras 12–14 miljarder årligen i reinvesteringar och nyinvesteringar i infrastrukturen och det skulle behöva minst det dubbla. Problemet är att besluten fattas inte.
Det kan handla om politiskt mod då vattnet konkurrerar med andra kommunala områden som skolan. Vatten funkar hyfsat och vi kan skjuta på det. Men när det gäller infrastruktur kan dagens problem ta 20 år att lösa. Det kan inte vänta.”
Vi kommer tillbaka till att vatten konkurreras ut av andra verksamheter. Vad kan vi göra åt det?
”Frågan är så komplex och jag tror inte att det finns en enskild lösning. En sak man kan göra är det som sker här idag – att samlas kring frågeställningen och bilda opinion. Att bygga kunskap och kompetens är ett annat område. För varje 100-lapp som finns att investera gör kommunerna bara av med 60 kronor och för mindre kommuner är genomförandegraden ännu lägre. Det saknas kapacitet och kompetens. Det är även svårt att få tag i entreprenörer med rätt kunskap.”
Borde det vara statligt ansvar?
”Ansvarsfördelningen är otydlig och det finns en rad myndigheter som kommer in i frågorna på olika sätt vilket skapar bekymmer. Det skulle behövas ett tydligare ansvar när det gäller förvaltningsfrågan. När det gäller produktionen av vatten kan det behövas någon form av ansvar lokalt, eller regionalt/lokalt. Där tror vi att samverkan mellan kommuner är en framgångsfaktor.”
Vattentjänstlagen hindrar privata investeringar och privat ägande, hur ser du på det?
”Vattentjänstlagen finns till för att hantera driften. Det är ett nollsummespel och man kan inte bygga upp en kassa för att hantera investeringar. Man får fondera i tre år när det gäller nyinvesteringar. Det handlar om mångmiljardinvesteringar för en infrastruktur som ska hålla 50–100 år. Här måste reglerna ändras och vi trycker på ganska hårt. Även för reinvesteringarna, för nyanskaffningsvärdet är 800 miljarder kronor som är statliga medel som är avskrivet och ej finns i de kommunala böckerna. För politiker är det mer intressant att bygga nytt än ta hand om det vi har.”
Vi investerare är villiga att hitta investeringsmöjligheter? Vad kan vi bidra med?
”Den här typen av seminarium är jättebra. Sen tror jag på att rikta sig till beslutsfattare och politiker så att de får argument att fatta modiga beslut. Inget samhälle fungerar utan vatten, ingen vård, skola eller omsorg. Sen handlar det inte bara om pengar, vi har även kompetensfrågan. Kan man bidra till att skapa plattformar, där de som har behovet och de som har lösningarna kan mötas, man kan kanske trycka på forskningspropositionen så att mer medel riktas till vattenfrågorna.”
”Alltså en uppmaning att lyfta blicken från våra portföljer och tänka som samhällsmedborgare som ska underlätta för att i slutänden hitta något att investera i,” konstaterade Charlotta Davidowski Sydstrand, hållbarhetsstrateg på AP7.
Läs övriga delar från seminariet och om vårt temaarbete kring vatten:
- Vattenseminarium del 1 – Hur kan kapitalet påverka för att uppnå SDG6?
- Vattenseminarium del 2 – Investera i ”blå”-aktier, lösningen på SDG6?
- AP7 theme report water 2016-2018