Tidigare skrev vi i blogginlägget ”Ett längre arbetsliv med Göran och Göran” att Annika Strandhäll har rekryterat förre Metallbasen Göran Johnsson och Kristdemokraternas förre partiledare Göran Hägglund för att ta frågan om ett längre arbetsliv och högre pensionsålder in i nästa fas.
I förra veckan redogjorde Göran och Göran om deras pågående dialog med arbetsmarknadens parter om hur man ska nå ett förlängt arbetsliv. De diskuterade även tjänstepensionens bidrag till den samlade pensionen samt överföring av premiepensionsrätter. Arbetet är igång och rapporten ska lämnas från Pensionsgruppen i juni. Rapporten består av åtta delar,
- En analys av pensionsgapet, dvs. skillnaden mellan kvinnors och mäns pensioner och hur det ser ut i olika åldersgrupper
- En rättsanalys av delad pensionsrätt och möjlighet för att utvidga nuvarande regler.
- Deltidens betydelse för pensionen. En studie som visar på hur det ser ut nu och en prognos om hur det kan tänkas bli i framtiden.
- Pensionsmyndighetens rapport om överföring av premiepensionsrätter.
- Pensionsmyndighetens analys av pensionsrätt för barnår och studier och deras betydelse för pensionsgapet och pensionen.
- Tjänstepensionens bidrag till pensionsgapet.
- Grundskyddets konstruktion och då framför allt gällande garantipension och bostadstillägg och dess betydelse för jämställda pensioner.
- Efterlevandepensionen och dess betydelse idag och i framtiden.
I anslutning till detta är Citigroups nyutgivna rapport som undersökt hur mycket OECD-länderna är skyldiga sina framtida pensionärer intressant.
I rapporten kommer Citigroup fram till att det handlar om 78 biljoner dollar. Skulderna är ofonderade och ska betalas av framtida skattebetalare.
Citigroup ger ett antal förslag på hur OECD-länderna kan börja hantera det kommande underskottsproblemet för att undvika en pensionskris och föreslår bland annat,
- att staterna bör bli mer transparenta mot medborgarna genom att beräkna och öppet publicera siffrorna så att alla kan se hur läget är
- sträva efter att höja pensionsåldrarna, öka pensionsavsättningarna eller att skapa kollektiva förmånsbestämda pensionsplaner som omfamnar flera företag (ungefär som den förmånsbestämda ITP-planen hanteras här hemma)
Slutsatsen blir att det finns hopp om att OECD-länderna kan undvika en pensionskris, om man vidtar rätt åtgärder – i tid.
Värt att notera är att Sverige har ett allmänt pensionssystem som inte lovar mer än vad räcker till och tjänstepensionsplaner som, åtminstone i dagsläget, ser solventa ut. Det borde vara en bra utgångspunkt i Pensionsgruppens arbete med att utveckla det svenska pensionssystemet till att bli än mer hållbart.