Vad händer om du byter ditt sociala sammanhang mot ett helt nytt? Vilka nya perspektiv och tankar kan du få då? Metoden ”bubbelhoppa” – att gå från en bubbla till en annan – har Emma Stenström, docent vid Handelshögskolan, grävt riktigt djupt i. Hennes bok Bubbelhoppa ger dig rätt verktyg för att skifta dina bubblor.
Idén till att bubbelhoppa kom tidigt till Emma Stenström. Hon har själv jobbat i olika sfärer. Hon har exempelvis kombinerat sitt jobb som docent på Handelshögskolan med en roll som gästprofessor på Konstfack. Dessutom har hon som lärare arbetat i olika akademiska Interdisciplinära sammanhang, med studenter med olika inriktningar – läkare, jurister, ekonomer, konstnärer och kompositörer som mötts under utbildning.
– Det är helt underbart att få undervisa i sådana sammanhang. Då har vi jobbat med olika metoder för att få bäst utväxling av varandra.
Spreds till olika områden
Parallellt med akademien såg hon nyttan av att bubbelhoppa i andra sammanhang, i samhället till exempel. Där olika grupper som vanligtvis inte träffas har behov av att komma nära varandra för att undvika polarisering.
Så Emma började systematiskt testa metoden på kollegor på Handels. Alltså låta folk lämna sin egen bubbla och möta någon från en annan.
Hon testade först på knappt 1 000 studenter och sedan dess har det blivit flera tusen.
Studenterna fick skriva och reflektera. Emma samlade in, systematiserade och analyserade.
– Det var då jag verkligen kände att det här borde man kunna använda på andra ställen utanför akademien – i samhället, organisationer, företag.
Det var så boken “Bubbelhoppa – en metod för att förstå andra” kom till. Utgiven 2023 och utsedd till årets HR-bok 2024.
Nu kör flera svenska kommuner arbetssättet. Metoden används bland organisationer och företag som behöver förstå varandra bättre mellan avdelningarna och sektorer.
– Många har jobbat med den gröna omställningen utifrån boken. Nu har det alltså sprungit iväg, och den sprids långt från skolan. Jag gjorde precis en övning med mina masterstudenter, för jag får inte glömma bort att göra det här i skolan också.
Balans i samtalstriangeln
Emma tror att metoden har haft en så stor effekt för att den kombinerar fakta, forskning, folks förmågor och förhållningssätt.
“Att vara en bubbelhoppare är i mångt och mycket en inställning. Ett förhållningssätt till livet. En nyfikenhet på andra.
En önskan om att utvecklas och bredda sina egna och andras perspektiv”, skriver hon i boken.
Boken håller dig i handen och beskriver hur själva hoppandet kan gå till och hur du kan tänka både före ett hopp, under hoppet och efter.
– Samtalstriangeln som jag beskriver i boken, tycker jag fungerar jättebra – att lyssna, fråga och dela. Om båda parter i ett samtal strävar efter att uppnå en hyfsad balans mellan de tre områdena, skapar det en bra grund för ett stimulerande samtal.
Ändå är det något som hos många kan upplevas så svårt – att lyssna på varandra. Eller nyfiket fråga.
– Det är fascinerande, man kan verkligen undra varför. Ur ett universitetslärar-perspektiv tror jag att det kan handla om att när saker inte är så svåra att ta till sig, ser man heller inget riktigt värde i det – och man tror därför inte att man behöver träna på det. Det här är saker som är enkla att förstå – lyssna, fråga, dela – men svåra att praktisera. Speciellt om man möter någon som tycker väldigt annorlunda än en själv, eller om man är i konflikt med någon.
“Måste sparka mig själv i baken ibland”
När Emma använt metoden upplever hon sig hemma när hon bubbelhoppar professionellt, mellan olika discipliner. Även mellan olika organisationer.
– Privat är det lite svårare. Jag upptäcker själv att om jag sitter på en middag och någon har jättekonstiga åsikter, är det lätt att orientera sig mot den som har väldigt lika åsikter. Även om jag vet att jag skulle lära mig så mycket mer av den med motsatta åsikter. Men metoden har verkligen gett mig ett nytt förhållningssätt. Jag måste sparka mig själv i baken ibland.
Hon berättar om en middag, för inte så längesen, när hon mötte en med högerextrema politiska åsikter.
– Jag tyckte att det var obehagligt på en massa sätt, även om jag lärde mig väldigt mycket. Jag förändrade inga åsikter hos den andra personen, men jag har tränat på att inte gå i konflikt och ändå inte ge upp mina egna åsikter. Beskriva vad jag tycker, lyssna och ändå försöka bredda perspektivet.
Sätter gräns vid kriminella
Hon tycker inte heller att man bör bubbelhoppa över sina egna gränser.
– Jag tycker till exempel inte att det är så roligt med kriminella. Det är läskigt för mig. Men jag har studenter som tycker att det är jätteintressant. Men där drar jag min gräns.
En av hennes studenter gjorde tvärtom. Han hade vuxit upp med en kompis där även föräldrarna var vänner, de bodde i samma område, men skildes senare åt och tappade kontakten.
Studenten som var ekonom återknöt senare kontakten med sin barndomsvän, som gått in i gängkriminalitet och suttit inne.
– De hade ändå sin gemensamhet att bygga på. Studenten kom tillbaka till klassen och kunde beskriva mötet på ett nära sätt, som många andra i klassen inte hade kunnat göra. Här är det viktigt att vi gör icke-polariserade hopp och ser vad vi kan lära oss av andra. Det mänskliga i mötet satte enorma spår på oss alla som fick lyssna.
Öppenhet om pengar
En annan gång mötte hon en chef som hade en stor utmaning med en medarbetare som var jättebra på jobbet, men när det kom till budgeten var personen hopplös.
– Chefen reflekterade över att vi ofta har en syn på ekonomi hemma – hur man ser på pengar – men hon hade aldrig pratat med medarbetarna på jobbet om hur de förhåller oss till ekonomi.
Så hon gjorde det och fann att medarbetaren och hon själv hade väldigt olika syn på pengar och chefen fick en mycket större förståelse.
– Det blev ett existentiellt samtal om pengar från båda håll. Det är när vi går bakom det som skapar konflikter, som vi kan se hur det påverkar oss, säger Emma och fortsätter:
– Hemma är jag exempelvis väldigt sparsam och nöjd med min inställning till ekonomi. Men skulle jag få fullt utrymme skulle vi inte komma någon vart. Bara downsiza typ. Jag vet att jag behöver min sambo, för att få ett mer expansivt synsätt.
Planera samtalet lika mycket som middagen
Efter att boken skrevs har Emma utvecklat vissa delar mer – icke-verbala bitar och mer kroppsträning.
– Det finns en massa småbitar inom bubbelhoppande som du kan utveckla mer. Det sinnliga och hur man delar de personliga berättelserna. Jag har själv kommit mycket längre med att finslipa berättandet.
Hon hoppas att folk ser de stora fördelarna att plocka in förhållningssättet om att bubbelhoppa i en massa olika situationer. Allt från vid en middag, samtal med grannarna, bostadsrättsföreningen, på jobbet, i samhället, politiken och sportens värld.
– Tänk på att vid nästa middag planera vad ni ska prata om lika mycket som ni planerar maten, säger Emma Stenström.