Pepp på en mini-pension? Hos yngre generationer är det viktigt att ha lugnare perioder – mini-pensioner – många år innan den verkliga pensionen. För att förkovra sig, undvika stress och reflektera. Hur bra är det? Och vad gör det med oss?
Det kan ses som en protest mot högt tempo och jakt på prestation. Unga människor går i mini-pension. Vi snackar några månader eller ett halvår utan jobb, men med desto mer reflektion, lugn och en möjlighet till nya perspektiv. Kanske tid för utbildning?
– ”Mini-pension” är ju ett kul grepp som jag pratar om när jag föreläser och utbildar om framtidens arbetsliv, berättar Ann-Therése Enarsson, vd för Futurion, tjänstemännens tankesmedja för framtidens arbetsliv, och fortsätter:
– Jag utmanar bilden av arbetslivet eller hur vi har designat hela vårt samhälle utifrån industrialiseringens logik som utgår från tre fasta moduler: Vi utbildar oss tills vi är ungefär 28 år. Sedan kliver vi ut i arbetslivet och byter sällan arbetsplats – för att sedan gå i pension.
Arbetsliv – mer som en våg
Tre tunga cykler som engagerat hela vårt samhälle, menar Ann-Therése.
– Nu växlar vi istället över till ett arbetsliv med digitalisering och AI som utmanar och omstrukturerar både våra jobb, arbetssätt och hur vi organiserar arbetet och hur vi kommunicerar.
Ann-Therése ser då behov av att vi även ruckar på de tre tidigare ”faserna” och skapar ett arbetsliv som är mer som en våg med våg-rörelser.
– Där vi rör oss mellan arbete, lärande till påfyllnad och paus. Då kan mini-pension vara helt rätt mitt i livet eller under arbetslivet för att ha möjlighet att ta en paus – för påfyllnad och återhämtning.
Ann-Therése påminner om att många av de som föds idag faktiskt kan komma att leva till 100 års ålder. Ett längre arbetsliv, som dessutom förändras snabbare än någonsin, kräver nya sätt att både orka och utvecklas.
– Man brukar säga att kunskap har en halveringstid på ungefär fem år, särskilt inom områden som påverkas av teknik. Det säger något viktigt om tempot i förändringen. Vi behöver hela tiden fylla på, lära nytt och ibland lära om. Jag tror att vi blir både mer konkurrenskraftiga och mer hållbara – fysiskt, mentalt och socialt – om vi tillåter oss pauser mitt i livet. Mini-pensioner kan vara ett sätt att göra just det.
Vad är viktigt för att mini-pensionen verkligen ska ge något?
– Lär dig något nytt. Vad är egentligen inte så viktigt. Se exempelvis hur man gjorde i Singapore där man gav en utbildningscheck på en symbolisk summa till hela befolkningen för att de skulle lära sig något nytt. Det viktigaste är att söka kunskap och stimulera sin nyfikenhet.
Mer hänsyn till vår hjärnhälsa
Ann-Therése menar att framtidens största arbetsmiljöutmaning sitter mellan våra öron:
– AI och det ständiga informationsflödet gör att våra hjärnor sällan får vila. Vi deltar just nu i ett gigantiskt experiment med vår mentala hälsa som insats. Därför måste vi börja tala om hjärnans hållbarhet – och kanske se idéer som mini-pensioner som en investering i vår framtida arbetsförmåga.
Hos tankesmedjan Futurion som Ann-Therése grundat tittar de närmare på de yngre generationernas attityder till arbete och fritid. De har bland annat tagit fram rapporten “Generation Genväg” – som är deras namn på Generation Alfa, unga födda 2010 och framåt.
– Den här generationen är inte i arbetslivet ännu, men på väg in och deras värderingar läggs nu och sitter ganska hårt från 20-25 års ålder. De präglas av den tid som de växer upp i.
Generation Genväg/Alfa skiljer sig från Generation Z, födda ungefär mellan 1997 och fram till 2012. Enligt Ann-Therése har det för Generation Z handlat mer om självförverkligande, frihet och att jobba på företag med schyssta värderingar.
– Men för Generationen Genväg/Alfa är det inte lika viktigt. De har vuxit upp under klimatångest, ekonomisk oro, krig i sin närhet och pandemi – vilket präglar mer än vad vi anar. Det har bidragit till att de är starkt konservativa, söker mycket trygghet och ekonomi är viktigt för dem, säger hon och fortsätter:
– De vill ha balans i livet. De prissätter sitt arbete och vill ha hög lön – men samtidigt inte så höga krav. Eftersom de värdesätter sin fritid väldigt mycket, vill leva hållbart över tid och ha ett gott liv passar mini-pension för dem.
Högre krav på arbetsgivarna
Som ledare och arbetsgivare för den här generationen tror Ann-Therése att det blir:
– Spännande och dynamiskt! Arbetsgivare måste också fundera över hur de kan ha en arbetskraft som är återhämtad, påfylld och håller över tid. Den demografiska utvecklingen är också bekymmersam – vi föder för få barn i dagsläget så konkurrensen om arbetstagare ökar. Det kräver både reformer och arbetsgivare som lockar och behåller de största talangerna – kanske med flexibel tjänstledighet?
Generation Genväg/Alfa bryr sig inte bara om hög lön och pengar – de värdesätter även prylar och status.
– De präglas av en ”hackermentalitet” – och ser att det finns genvägar och snabbare sätt att lyckas. De har dessutom minskad tillit och tilltro till att utbildning ger dem ett tryggt arbetsliv – som tidigare generationer upplevt. De köper inte riktigt det längre.
Finns det skillnader i värderingar mellan könen inom Generation Genväg/Alfa?
– Ja, jättestora skillnader. Vi har nu de största ideologiska könsskillnaderna på 40 år. De här unga kvinnorna är mer värderingsstyrda och progressiva medan de unga männen är konservativa och materialistiska – om vi sätter dem i två olika hörn. Kvinnorna identifierar sig med ord som feminism, hälsa och hållbarhet medan killarna med teknik, ekonomi och status. Hur ska vi mötas där kan man undra? Här kan det bli viktigt att hitta sätt att prata över generationsgränserna, säger Ann-Therése Enarsson.