I går hörde jag Condoleezza Rice beskriva bakgrunden till dagens politiska situation i USA. Jag måste säga att jag är imponerad av kombinationen av blytung akademisk kompetens, omfattande erfarenhet av policyutveckling och politik på högsta nivå, och fördömligt enkel och tydlig kommunikation.
Med några få nedslag i historien målade hon upp förutsättningarna som ledde fram till det senaste valresultatet i USA.
1989 rasade Berlinmuren och 1992 konstaterade Francis Fukuyama i The End of History and the Last Man att samhällssystem baserat på liberal demokrati och marknadsekonomi hade segrat över alla alternativa former. Västvärlden var rusig och möjligheterna var till synes oändliga.
Sedan kom 9/11 2001. USA försattes i chock. Världens starkaste militärmakt, kanske någonsin, klarade inte ens att skydda sitt eget folk i sitt eget land. Med Condoleezza Rice egna ord, kändes varje dag som den 12 september, i fler år därefter. Det amerikanska folket hade förlorat en grundläggande fysisk trygghet.
Nästa nedslag i ”Condis” beskrivning var 2008. Inom loppet av något år fick miljontals människor lämna hus och hem som en del av finanskrisen. Ingen fångade upp de som föll. I ett slag rycktes även den ekonomiska tryggheten undan för vanligt folk.
Vid det laget hade en stor del av väljarkåren slutat att lita på sina egna politiska och ekonomiska institutioner och istället börjat leta efter starka ledare med enkla svar. Och där är vi idag.
Som ni ser på den här bilden höll jag en presentationen tidigare på dagen om hållbara och ansvarsfulla investeringar. Budskapet som framgår av bilden är att det finns många olika ESG-strategier och att det är något positivt eftersom vi har olika uppdrag och förvaltningsstrategier. Den bästa ESG-strategin finns inte.
Däremot är det tydligt att den politiska vindkantringen även påverkar den resa vi har börjat mot en mer hållbar världsordning. Den kommer helt enkelt att tappa fart. Hur illa det blir vet ingen.
Därför behöver vi hjälpas åt och fortsätta driva utvecklingen åt rätt håll, på flera olika sätt. Förhoppningen många hyser är att de ekonomiska drivkrafterna blivit så starka att inte ens den politiska motvinden i världens enda supermakt kan stoppa omställning till ett koldioxidsnålt samhälle.
Kanske det vakuum som uppstår i den globala klimatpolitiken när USA drar sig tillbaka till med skapar utrymme för nya länder och ledare att träda in på scenen. Det vore i sådana fall en stor vinst.
Condoleezza Rice berättade om de många motgångar hon fått ta sig igenom i livet, men slutade sitt anförande med att hon ändå är född optimist. Jag antar att jag också är det.
Det här kommer att lösa sig.
Trevlig helg!
Johan Florén