Stefan Engström skriver idag på SvD Brännpunkt att den debatt som förts i medierna i stor utsträckning har kommit att handla om premiepensionens förträfflighet respektive uselhet. Det handlar om särintressen. Längst ut på ena sidan står en grupp privata fondbolag som vill ändra så lite som möjligt. På andra sidan står Pensionärsorganisationerna och tycker att man ska lägga ner hela systemet.
Engströms uppmaning att höja blicken och ta ett helhetsgrepp på pensionerna går hand i hand med vad som kommunicerades på gårdagens pressträff med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, Katrin Westling Palm, GD Pensionsmyndigheten och Christina Lindenius, vd Svensk Försäkring.
Trion fokuserar på helheten i en gemensam satsning ”prognos för alla” för att kunna återkoppla pensionsinformation till individen på ett enkelt och transparant sätt.
När individen har en tydlig bild av sin framtida pension, blir det lättare att se konsekvenserna av till exempel höjd pensionsålder eller vad ett fonderat system kan generera. Förhoppningsvis blir engagemanget hos individen större, som i sin tur leder till en bättre förståelse för systemet i sin helhet.
Själva definitionen av ordet särintresse undergräver hela tanken med vårt pensionssystem. Höjer vi blicken ännu en steg och tittar på det svenska pensionssystemet i ett europeiskt perspektiv så anses vårt system vara en förebild. DN skriver om den rapport som EU:s tyngsta tankesmedja CEPS släpper idag, där just premiepensioner ses som ett föredöme som skulle kunna fungera även på EU-nivå.
Det ska vi vara stolta över. Många europeiska länder befinner sig i mer akuta situationer. Japan Times skriver att Rumänien idag har 5,3 miljoner pensionärer medan antalet i arbete endast är 4,3 miljoner. Om det fortsätter finns risken att Rumänien inte klarar pensionsutbetalningarna om tio år.
Där vill vi inte hamna för att vi fokuserar på ett förslag som är speciellt ägnat att gynna en begränsad grupp människors intressen.
Louise Svensson
