Det är inte varje morgon man springer med en världsmästare. I morse sprang min kollega och jag med Jonas Buud. Han är bäst i världen i ultralöpning. För några veckor sedan krossade han allt motstånd och blev världsmästare på distansen 100 km.
För mig är ultralöpning galet. Jag kan för mitt liv inte förstå hur en människokropp orkar springa i tio mil. Dessutom på en kilometertid som ligger på 3,49 min. Men det gör han, Jonas Buud. Respekt säger jag bara!
För fem, sex år sedan var det inte många som visste vad ultralöpning var, men i takt med att det är fler som springer maraton, har även intresset för ultralöpning ökat. Och några kanske tycker att det är ett naturligt steg efter maraton. Kan man springa 4,2 mil så kan man springa 5, 8 eller 10 mil. Lite överdrivet kan jag tycka. Det tyckte nog kollegan också som bestämde att hela kontoret skulle äta munkar till fredagsfikat. Eller så tänker hon på Lidingöloppet i morgon. Då behöver energidepåerna var välfyllda.
Trevlig helg!
