Varför dör så många pensionärer med stora besparingar? Bara några generationer bort sparade vi människor, inför döden, till vår egen begravning – och gick det riktigt väl fick vi till och med en gravsten. Idag dör många med stora besparingar. Varför är det så?
– Noll är perfekt och alldeles lagom när jag dör, säger Joakim Bornold, efter 27 år i finansbranschen.
Ämnet är till viss del kontroversiellt. Det märkte Joakim Bornold efter en tidigare intervju om hur mycket pengar vi bör ha när vi dör.
– Jag tror att det finns en förväntansbild att man kanske ska lämna något efter sig när man dör. Många ser det inte bara som en välgärning till barn och andra arvtagare utan som ett betyg på livet. Om du dör med mycket pengar har du lyckats eller varit framgångsrik.
Han själv ser det snarare som mer naturligt att vi går in i livet med noll – och går ut med noll.
– Vi använder de resurser vi har när vi lever. Det är en väldigt attraktiv tanke, tycker jag.
Om vi förr sparade till vår begravning, och gärna en gravsten, är det allt fler som har ett stort kapital och tillgångar när det är dags att avrunda livet.
Undviker ett tungt ämne
Att själva döden är ett tungt ämne gör också att vi gärna undviker frågan, ser Joakim:
– Nu har det varit väldigt aktuellt för mig som förlorat båda mina föräldrar inom tre veckor. Det ligger mig så nära just nu. Jag ser att de pengar jag får av mina föräldrar hade jag hellre bytt ut mot fler minnen med dem och då fått noll. Jag tror att de flesta känner så, säger Joakim och fortsätter:
– Och som förälder själv tänker jag nog att den bästa gåvan jag kan ge är att mina barn kan försörja sig själva. Ett eventuellt arv är oviktigt.
Någon beräkning över hur han ska spendera sina pengar fram till sin död har Joakim inte, men han har tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba mer.
– Men jag tycker att det är väldigt kul och kommer göra det ändå. Det är förstås en viktig fråga: Vad ska man då göra med pengarna? Nu sitter de i olika bolag som jag är delägare i. Jag försöker använda pengar till saker som ger nytta, såsom en stuga i fjällen som släktingar kan använda och som vi kan skapa minnen kring. Eller resor.
”Jag sparar för att leva”
Här ser han en stor skillnad mellan sig själv och andra sparekonomer.
– Jag sparar för att leva. Det har alltid varit min drivkraft. Jag har sparat och investerat mina pengar för att göra saker. Det kan tyckas slarvigt och en del tycker nog att det är provocerande. Jag har alltid haft en hög burn rate och tänker fortsätta ha det. Men det är inte samma sak som att kasta bort pengar på skräp. Jag försöker använda dem till saker som ger nytta till mig och folk runt omkring. Jag vill inte dö med en pengapåse.
Joakim har stor respekt för att det finns människor som har svårt att spara alls, och att våra förutsättningar är väldigt olika.
– De skillnaderna blir bara större och större. För många finns det inget att ta av alls och det har aldrig varit så stora skillnader som idag. Det bör man också ha med sig. Men har man möjligheten att leva av sitt kapital – ta den! Och spara inte på hög.
Varför tror du att så många ändå dör med stora besparingar?
– Jag tror att många är väldigt sparsamma och tycker nog med rätta att de har slitit hårt för att få ihop sina pengar. Det har varit förknippat med blod, svett och tårar. Då gör det lite ont att spendera dem eller onödigt att resa bort dem. Sedan vill man inte sticka ut heller. Man vill gärna ha något att lämna efter sig. Men då är det mycket bättre att lämna efter sig fina minnen än en säck pengar. Du kan också skänka pengar under tiden som du lever. Varför vänta? Om du har barn kan du stötta dem medan du är i livet och hjälpa när det är som tuffast för dem ekonomiskt.
Ingen statistik över hur mycket vi har när vi dör
Någon statistik över hur mycket pengar vi i snitt har när vi dör finns inte. Statistiska Centralbyrån har ingen individbaserad statistik över tillgångar och skulder efter att förmögenhetsskatten avskaffades 2007. Och svar på denna specifika fråga fanns inte heller tidigare.
Shoka Åhrman, sparekonom på SPP Pension, ser att anledningen till att många lämnar livet med stora besparingar ofta är en kombination av ekonomisk försiktighet, osäkerhet kring framtiden och generationsskillnader i synen på pengar:
– Att hitta en balans mellan att njuta av sitt kapital under sin livstid och att lämna efter sig ekonomisk trygghet är en individuell fråga, säger hon. En klok planering, både när det gäller sparande och juridiska handlingar, kan bidra till att man lever ett gott liv samtidigt som man tryggar framtiden för sina närstående.
Varför är det viktigt att ha kapital kvar, tror du?
– För många handlar det om att undvika att lämna en ekonomisk börda efter sig, till exempel i form av skulder eller oväntade utgifter. Det finns också en stark önskan att skapa ekonomisk trygghet för sina närstående, särskilt om man har en partner som ska kunna bo kvar eller om man vill lämna ett arv till sina barn eller barnbarn, säger Shoka och fortsätter:
– Många balanserar viljan att leva ett gott liv med behovet av att skapa trygghet för familjen. Att kunna lämna efter sig ett fritidshus, ett sparande eller andra tillgångar kan vara en del av detta. Där vet jag av erfarenhet att det är bra att prata med sina barn om deras syn på vad de har behov av. Jag upplever ibland att barnen hellre vill att föräldrarna ska ha levt ett bra liv själva än att snåla för deras skull!
Hur kan man planera sitt kapital på ett klokt sätt?
– Planeringen ser olika ut beroende på ekonomisk situation, men en genomtänkt strategi kan innebära att man ger förskott på arv till sina barn eller barnbarn, vilket gör att man får uppleva glädjen av sitt kapital medan man lever. Det är också klokt att ha försäkringar och juridiska handlingar på plats, såsom testamente och samboavtal. Det ger trygghet – att allt blir som man önskar och skyddar närstående om något oförutsett skulle hända.
Svårt utan exakt slutdatum
Shoka poängterar att den största utmaningen ligger i att man inte vet hur länge man kommer att leva, vilket gör det svårt att planera exakt hur pengarna ska fördelas över tid.
– Det märks tydligt när man pratar om pensionsuttag och planering för uttagstid av pensionen.
I takt med att medellivslängden ökar, har många svårt att uppskatta hur länge deras sparpengar behöver räcka. Rädslan för att pengarna ska ta slut under deras livstid gör att de väljer att spara mer än nödvändigt, vilket i många fall resulterar i att de lämnar efter sig betydande besparingar.
– Generationsskillnader spelar också en stor roll i detta fenomen. Äldre generationer har vuxit upp med en annan syn på pengar och sparande. De har lärt sig att undvika skulder och har värdesatt ekonomisk trygghet framför konsumtion, säger Shoka och fortsätter:
– Samtidigt växer yngre generationer upp i ett samhälle präglat av högre konsumtionstakt och en mer avslappnad inställning till krediter och skuldsättning. Detta skapar en skillnad i hur man ser på sparande och konsumtion, där äldre ofta är mer försiktiga och återhållsamma.
Brist på rådgivning
Hon ser också att bristen på information och rådgivning kring hur man på ett balanserat sätt kan spendera sina pengar bidrar. Både för att känna trygghet och kunna njuta av livet.
– Många vet helt enkelt inte hur de ska förvalta sitt kapital på ett sätt som ger dem både ekonomisk säkerhet och möjlighet till en högre livskvalitet. Det bidrar till att de sparar mer än nödvändigt, av rädsla för att göra fel eller för att de inte är medvetna om sina ekonomiska möjligheter.
Hur mycket planerar du själv att ha kvar?
– Man kan inte styra över alla delar av livet och det kan hända en del oförutsedda saker som kan påverka ens ekonomiska situation. Det gör det svårt att ge ett exakt svar på den frågan, men målet är att ha tillräckligt för att leva ett gott och meningsfullt liv nu mitt i livet och senare som pensionär. För mig har det handlat om att tydligt dela upp sparandet i olika delar. Sparande för resor, långsiktigt sparande och att då och då faktiskt kolla min pensionsprognos. Då kan jag justera det privata pensionssparandet och hur mycket jag löneväxlar. Så, i den mån det går – ha en bra balans mellan nuet och samtidigt kunna lämna ett arv som skapar trygghet för barnen.