”Vid trettiofem så kan man hälsa hem. Vid fyrtio jämnt är man är skämt. Och högre opp så åker man väl på en propp.”
Ingen svensk sång har någonsin fångat känsla att världen springer ifrån en när man åldras, bättre än Hasse och Tages Blå Stetsonhatt. Den ingick i 88-öresrevyn som sattes upp 1970. Finstämt, träffsäkert och humoristiskt i den mest charmerande, anspråkslösa form man kan tänka sig.
Så kommer det alltid att vara. Motsvarande sång går inte längre att skriva. Den är i sig ett tidsdokument från en svunnen tid.
I dag är 50 det nya 30. När barnen är uppvuxna kastar vi oss på nytt ut i festlivet. Och sexbomben (fd?) Mick Jagger blev pappa på nytt vid 73. Eller varför inte vår svenska variant, PG Gyllenhammar som förra året var nybliven pappa vid 81 års ålder (…oklart hur det gick till).
Pigga gamlingar är ju i och för sig roligt att se, men den åldrande befolkningen är faktiskt en av vår tids stora utmaningar. Fler och fler pensionärer ska försörjas av ett krympande antal yrkesarbetande. Förhoppningsvis orkar man även att fortsätta jobba om man orkar att festa.
Hasse Alfredson fortsatte jobba långt efter 65 . Därför präglade han både min och ett antal generationers uppväxt. I söndags gick han bort, 86 år gammal. Men musiken finns kvar.
Trevlig helg!
Johan Florén