Från konsultjobb i Stockholm till finsnickeri i Falun. Så gick det till när Gunnar blev pensionär för att sadla om till jobbonär, och bytte kavaj och kontor mot snickarverkstaden.
Redan långt innan pensionen började Gunnar Lönnquist leka med tanken på att fortsätta jobba när karriären i Stockholm var över, men med något helt annat. Efter en yrkeskarriär som projektledare lockade praktiskt arbete med händerna. Som en förberedelse gick Gunnar därför under flera års tid en utbildning till finsnickare vid sidan av jobbet.
– Jag ville göra något med händerna, använda en del av mig som inte kommit fram under mitt yrkesliv. Min första plan var att jag skulle göra mina egna möbler hemma i snickarverkstan och sälja, säger Gunnar Lönnquist.
Flytt från Stockholm
Att börja jobba med händerna var inte den enda stora förändringen Gunnar och hans fru Kajsa funderade på när pensionen närmade sig. De planerade också en flytt. Från Vasastan i Stockholm, till en villa de ärvt i Falun. De första två åren i Falun var paret pensionärer på heltid, men Gunnar kände att något saknades. Kontrasten mot det tidigare livet, och känslan av att sakna ett sammanhang och något att göra i vardagen blev för stort.
– För mig blev dagarna lätt slentrian när jag inte hade något att jobba med, mer än att ta hand om hemmet. Jag slutade jobba och flyttade samtidigt till Falun, det var från hetluften till pang – ingenting som hände plötsligt. Och efter att ha testat att snickra hemma för mig själv insåg jag att jag saknar kontakten med andra människor i vardagen, säger Gunnar Lönnquist.
Fortsätter jobba så länge det går
Lösningen fanns i en annons från företaget Veteranpoolen. De sökte pensionärer med lust att jobba. Jobb som passade Gunnars önskan om att jobba med händerna, och samtidigt kunna träffa människor. Idag jobbar han med att bygga, snickra och restaurera, ofta tillsammans med Kajsa och ibland med en pensionärskollega från Veteranpoolen.
I snitt jobbar han två dagar i veckan, men takten varierar mellan olika perioder. Gunnar har restaurerat gamla stolar från 1700-talet, byggt spelarbås till det lokala fotbollslaget och mängder av altandäck runtom i stan.
– Den största skillnaden för mig som pensionär är inte pengarna jag tjänar utan människorna jag lärt känna. Att jobba på det här sättet har öppnat massor av dörrar. Det har varit ett sätt för mig och Kajsa att komma in i stan och lära känna nya människor. Det är bara fantasin som sätter gränserna egentligen. Vill du jobba efter pensionen finns det massor av uppgifter som passar, beroende på vilka kunskaper och erfarenheter du har med dig i bagaget, säger Gunnar Lönnquist.
För Gunnar som idag är 76 år, är det självklart att att jobba så länge det går.
– Det är viktigt för mig att vara behövd, då trivs jag. Och så är det en bonus att jag inte behöver gå på gym, jag är igång och fysiskt aktiv genom jobbet, säger Gunnar Lönnquist.