Hur bra är egentligen arbetsgivare på att ta hand om sin seniora kompetens? Det finns förbättringspotential, visar en del studier.
AP7 spanar in jobbonärer som har arbetsplatser där de verkligen trivs. Först ut är Urban Nordin, 73 år och universitetslektor vid Stockholms universitet.
Var femte person jobbar i pensionsålder och de främsta drivkrafterna handlar om arbetets mening och innehåll. Folk trivs med sina arbeten och får social och intellektuell stimulans.
Det är något som Urban Nordin, 73 år i år, skriver under på. Han har jobbat vid Stockholms universitet i snart 50 år. 1977 hade han en allra första tjänst där.
När han började närma sig pensionsålder tänkte han först en tillvaro helt som pensionär:
– Sluta jobba, ska man väl göra när man blir pensionär, tänkte jag. Men då var det någon som sa att det saknades personal i en del undervisningsmoment. “Urban går säkert att övertala”, sa någon annan.
Urban själv kände att det kanske inte var så dumt att fortsätta ändå:
– Jag tittade lite på vad man skulle få i pension och det var en klar försämring i lönekuvertet. Så jag nappade och sedan har det fortsatt.
Jobbar 90 procent som mest
Han jobbar inte heltid, utan mest under terminernas sista månader: Halva december och halva januari, maj och en bit in i juni.
– Utslaget blir det runt 15 procent, men 90 procent när det är som mest intensivt. Fast jag är inte överansträngd direkt, säger Urban.
Under åren på Stockholms universitet har han haft olika funktioner. Han har varit studievägledare, studierektor, forskat, disputerat och undervisat.
Som pensionär har han haft handledning av uppsatser, framför allt examensarbeten. Sedan i vår har han också granskat vetenskapliga artiklar som ska publiceras i internationella tidskrifter.
– Mitt arbete här bygger på att det finns ett behov. I perioder är det för få anställda sett till efterfrågan. Det kan vara svårt att kalibrera det där. Det är fler studenter i perioder och det kräver viss förstärkning av undervisningskapaciteten.
En annan faktor är att den undervisande personalen ibland får forskningspengar och vill vara tjänstledig.
– Det sker ganska snabbt och dramatiskt. Studierektorn kan inte täcka upp med personal och då kan såna som jag rycka in. Men blir det för mycket personal, så är behovet mindre och jag ska vara försiktig att tro att jag ska jobba med det här till dess att jag går in i väggen – eller dimman snarare. Där är jag blygsam. Det hänger inte bara på mig utan det måste finnas ett behov.
Drivkrafterna att jobba vidare
Att han inte har ett så fysiskt krävande jobb tror han också har bidragit till att fortsätta:
– Det är säkert en helt annan sak om du är söndervärkt efter arbete inom vården.
Även de nya förutsättningarna som kom med pandemin har varit positiva för Urban.
– Jag kan fortfarande vara hemma och ha kontakt med studenter via Zoom. Det har hjälpt mig mycket – att inte behöva åka in till campus hela tiden. Annars hade jag haft dyrbar spilltid med alla resor.
Det blir ändå en del fysiska träffar och seminarier, vilket Urban uppskattar.
– Det finns många drivkrafter i att fortsätta jobba: Lönen, intellektuell stimulans, kontakten med studenterna och kompisrelationerna på arbetsplatsen. Det är en cocktail av alla saker.
Urban tycker att han under åren har haft en mycket stimulerande arbetssituation. Han har fått göra saker utan detaljstyrning.
– Hade jag haft dålig magkänsla mot slutet hade jag inte lika lätt fortsatt. Jag har haft en bra kontakt med ledningen de senaste 25 åren. De har varit jättebra. Jag har inte bett om att få undervisa, de har föreslagit det och det är en sympatisk inställning.
Finns mer tid för fördjupning idag
Urban hade egentligen inga förväntningar av sin arbetsgivare när han fortsatte som jobbonär, men upplever alltså att de har varit stöttande:
– De har varit väldigt tillmötesgående. Jag behöver kanske inte så mycket stöd, men de har givit mig plats och det har aldrig varit några sura miner – de är glada och trevliga. Studenterna är ju också en drivkraft, säger han och fortsätter:
– Det är jättekul att möta unga människor som söker sig framåt i livet. Den här avslutningen på utbildningen är en så viktig del av deras liv. De får ett vetenskapligt arbetssätt, vilket är superviktigt idag, att förstå skillnaden mellan sagor eller fake news och det som har empirisk förankring.
Han ser också att han själv har blivit bättre med tiden. Först rabblar han upp saker som han inte längre är så stark inom: Administration, digital utveckling och nya språk.
– Däremot, ur pedagogisk synpunkt, är jag mycket bättre de senaste tio åren. Du bygger upp en erfarenhet hela livet och nu kan jag plocka fram den när jag har en ganska lugn arbetssituation. Den är inte särskilt tidspressad. Jag kan läsa studenternas manuskript en extra gång och diskutera en extra vända. Det kunde jag inte när jag jobbade full tid. Man kan vara lite mer intresserad idag och det är roligt!
Aktiv pensionär
Den enda baksidan han egentligen sett i jobbsammanhang som pensionär är att inte alla är beredda att betala för erfarenheterna.
Nu gäller det inte hans jobb på universitetet, utan i andra situationer:
– Folk kan ta för givet att du ska göra saker gratis bara för att du är pensionär. Det motsätter jag mig starkt – det känns nedvärderande.
När Urban väl har sin pensionärstid har han inga problem alls att fylla den. Sambo, barn, barnbarn, hus och motion är några saker han prioriterar.
– Jag har haft en fantastisk förmån att kroppen och huvudet gjort vad jag vill att de ska göra. Det är jag tacksam över, säger han och fortsätter:
– Något som också kommer med åldern är att du blir mer klarsynt. Det är inte bara betydelsefullt i livet i stort, utan också när du jobbar. Vissa saker kan du stryka helt ur agendan, eller skjuta på. Det är lättare att skilja det viktiga från det oviktiga – för att man har sett konsekvenser av saker. Som ung kan man inte alltid se vad ett beslut betyder på lång sikt, medan man själv har erfarenhet av att relatera de här besluten, säger Urban.
Fakta: Urban Nordin
Ålder: 73 i år
Bor: I hus i Åkersberga, utanför Stockholm
Familj: Sambo sedan 40 år, tre barn och tre barnbarn
Gör: Universitetslektor vid Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet
Intressen: Huset, sommarhusen, familjen, springa och åka skidor på vintern