Det är en i allra högsta grad relevant fråga. För pensionering är så mycket mer än att bara sluta arbeta. Det är ett avslut på ett viktigt kapitel i livet som kan väcka många frågor om det som varit, och återstoden av livet. Ta processen på allvar och försök hitta nya aktiviteter som ger mening i vardagen.
Att sluta arbeta och bli pensionär kan vara enkelt och härligt. Men det är också vanligt att uppleva känslor av meningslöshet och svårigheter i att anpassa sig till den nya vardagen. Hur kommer det sig att vi reagerar så olika, och går det att förbereda sig så att övergången till pensionen blir lättare? Marita Flisbäck är professor vid Högskolan i Borås och har studerat hur blivande och nyblivna pensionärer känner och agerar i samband med pensioneringen.
– Tillfället väcker ofta tankar på att tiden är utmätt och medför en sorg över att en av de största delarna av livet nu ligger bakom en. Det värde som arbetslivet ger är inte enkelt att ersätta, säger Marita Flisbäck.
Pensionen väcker existentiella funderingar
När man söker efter nya meningsfulla aktiviteter att fylla vardagen med kan det vara bra att påminna sig om att det kanske inte går att hitta en perfekt ersättare för arbetet. Det är istället något helt nytt som väntar. Kanske blir det lättare om man har förståelse för att man upplever en förlust och att man tillåter sig att känna sorg.
– Det är viktigt att inte förenkla eller trivialisera den livsprocess som pensioneringen innebär, oavsett om den upplevs som en befrielse från arbetet eller motsatsen, alltså som en stor meningsförlust i vardagen. De personer vi intervjuat i vår studie uttryckte en frustration över omgivningens ovilja att förstå allvaret eller lyssna till de existentiella funderingar som väcks i övergången, säger Marita Flisbäck.
Vikten av ett bra avslut
En erfarenhet som många nyblivna pensionärer i Marita Flisbäcks studie delade var svårigheten i att få till ett bra avslut på jobbet inför pensionen. Den sista tiden på arbetsplatsen visade sig vara mycket viktig för en bra start på pensionen. Ett bra avslut innebar ett erkännande som av pensionären kan omvandlas till en intäkt för den insats man gjort under hela yrkeslivet. Men i många fall verkade det istället som att chefer inte förstod vikten av processen och istället ”tramsade” bort avtackningssamtalet med skämt.
Beröringsskräck inför frågor om existentiell mening är vanligt. Samtidigt är det just den existentiella aspekten av värdet i ens arbete och den tid man lagt på sitt yrke som är viktiga att inte tappa bort.
– I lyckade fall blir upplevelsen den sista tiden på jobbet att man lämnar över kunskap till efterkommande kollegor. Det kan också vara viktigt att veta att det kommer en efterträdare och att den egna tjänsten inte rationaliserats bort, säger Marita Flisbäck.