Vi fattar många tusentals beslut varje dag. Samtidigt visar forskning att vi blir lyckligare av att fatta färre beslut.
Så hur ska vi göra? Och vilka beslut är viktigast att fatta för vår pension?
Du ska välja karriär, bästa bolåneränta, skolor till barnen, kvällskurs för att lära dig mer, billigaste osten i butiken, rätt kuddar till soffan, sparkonto – ja, till slut måste vi bara dra efter andan. Hur mycket ska vi egentligen orka bestämma?
Inte så mycket som vi kanske vill.
– En barriär är vår kognitiva förmåga. Vår hjärnas kapacitet är begränsad. Ju mer information vi får desto sämre beslutförmåga har vi, berättar Dr. Nurit Nobel, forskare vid Harvard University och medgrundare till Impactually, ett managementkonsultbolag som använder expertis i beteendeekonomi och socialpsykologi för att skapa affärs- och samhällsnytta.
Hennes forskning fokuserar på hur vi människor fattar beslut och vilka sätt som är de bästa för att hjälpa människor att fatta bättre beslut.
– Om vi tänker på människors privatekonomi så har de flesta mål – kanske att spara till viktiga saker, såsom pension. De flesta förstår på ett rationellt plan att de då måste bli bättre på att avstå från att köpa saker just nu för att ha pengar kvar senare. Men det är ändå inte lätt att göra det. Jag forskar i vad som kommer i vägen. Vad hindrar oss från att översätta vår vilja till handling?
Enligt forskning kan en barriär vara att ha för många valalternativ – då väljer vi att inte fatta beslut alls.
Något som påverkar amerikaner och deras pension exempelvis. I USA finns ingen statlig pension, bara deras motsvarighet till vår tjänstepension. Arbetsgivarna själva erbjuder olika val av pensionsfonder och här kan det variera från två till sextio.
– Ju fler alternativ desto färre som faktiskt tackar ja till tjänstepensionen – överhuvudtaget. Att inte ta del av tjänstepension är inte bra. Så även om arbetsgivaren kanske har goda avsikter med att erbjuda många val så blir det helt motsatt effekt, säger Nurit.
Hon tycker att det finns mycket att säga om det svenska pensionssystemet. Nurit bor själv i Sverige, men just nu i USA för att forska.
– Vissa delar av det svenska pensionssystemet är problematiska utifrån det vi pratat om. Även om vi idag inte har lika många valalternativ som vi haft, är det ändå flera hundratals. Och trots alla valmöjligheter för pensionen är det väldigt få som gör ett aktivt val.
När Richard Thaler, ekonomiprofessor och Nobelpristagare i ekonomi, kommenterade det svenska systemet för några år sedan tyckte han att vi ska lägga ned alla val och börja om med kanske bara fem.
– Han såg att nuvarande system är problematiskt utifrån ett beteendeekonomiskt perspektiv för att det är ingen som kan riktigt bearbeta information från flera hundra fondval för att fatta beslut. Men det som är bra i Sverige jämfört med exempelvis USA är att även om du inte går in och gör ett aktivt val – då sparar du fortfarande i default-fonden (AP7 Såfa, reds. anm.), säger Nurit och fortsätter:
– Så även om du inte orkar välja, investeras ändå dina pensionspengar vilket är väldigt bra.
Forskning visar också att i och med att vår hjärnas kapacitet är begränsad, så gillar vi att vara kvar i förvalet. Det valet som någon annan har bestämt åt oss, utan att vi behöver göra något, såsom inställningarna på vår nya mobil. Då är vi benägna att luta oss bakåt och “go with the flow” – eller “go with the default”. Att undvika att ta ställning kallas inom beteendeekonomin för status quo bias – alltså att vi tenderar att föredra status quo framför förändringar.
– Om det finns möjlighet att behålla status quo, så väljer vi alltså att göra det. Samma sak när vi tittar på en serie via en streamingtjänst och det i slutet räknar ned till nästa avsnitt – ja, då tittar vi oftast vidare än byter, säger Nurit.
Hon säger att det finns situationer där status quo är bra – som när vi investerar i aktier och då är det bättre att inte köpa och sälja för ofta.
Finns det lägen där vi borde vara mer aktiva?
– Absolut. När saker inte fungerar. Det kan handla om när vi har investerat både tid och pengar i saker som vi borde ge upp, men stannar kvar i. Här kan vi både privat och i samhället i stort ha en optimism som gör att vi fortsätter finansiera även om vi borde ha dragit oss ur. Vi tror att vi själva är mer effektiva och bättre än andra.
Nurit Nobel säger att vi bör tillvarata tjänster och produkter som hjälper oss att faktiskt fatta bättre beslut.
– Till alla som designar sådana tjänster eller produkter uppmuntrar man verkligen att försöka liera sig med hur människors hjärnor fungerar.